anderssonjonna

jag vet att jag är 17 år och att jag borde vara "mogen" nog att kunna gå hem själv från annika som bor fyra hus ifrån mig. men fast jag är 17 år så ber jag fortfarande mamma eller pappa att gå ut och ställa sig vid gatan som jag gjorde när jag var 6 år för att kolla så att inget händer mig. ni vet det kan luras våldtäcktsmän eller mördare bakom varje buske eller bil, eller som jag trodde när jag var mindre monster...

en sak är i alla fall säker, och det är att jag inte är ett big fan av mörkret och av att gå själv. 112 ligger alltid fint inmatad i mobilen, redo för att ringas vid minsta hinder. jag må se ut som en 17 åring i mörkret när jag trippar hem. men inombords känner jag mig som tre och hade lätt kunnat inbilla mig där ute i mörkret att det fanns monster bakom varje buske eller bil.

btw, tack för midsommar igår hade det underbart roligt med mina flickor! ni är guld värda ♥






och ja jag har inte orkat uppdatera för det är väldigt jobbigt
och jag har haft det roligt med muchos of amigos and other stuff!



pööös